All organisering innebär specialisering. Specialisering medför gränser. Snabbt blir dessa gränser allt för starka. Så till den grad att vi benämner dem som silos, murar och stuprör.

Meningsfull helhet

Jag träffar ofta chefer som brottades med frågan hur de ska riva murarna och fungera bättre som en helhet – som en organisation. För att lyckas menar vi i MiL att det krävs ett ledarskap som utvecklar kultur av samordnad självständighet! Ett ledarskap som uppmuntrar olikheter, som ger både personer och grupper utrymme efter sina unika förutsättningar men som ändå tydligt hänger samman i en meningsfull helhet. Ett ledarskap som uppmuntrar gränsöverskridande samverkan. Och detta arbete bör ta sin utgångspunkt verksamhetens ledningsgrupper.

Ensam är sällan stark

Utifrån detta synsätt är det få verksamheter som har en genomtänkt idé om hur ledningsgruppsarbetet ska hänga samman. Oftast är ledningsgrupperna lämnade att sköta sig själva efter bästa förmåga. Men styrning och samverkan sker inte av sig självt. Företag skulle få en mycket högre utväxling av sitt ledningsarbete om det fanns en tydligare idé om hur och varför ledningsgrupper ska samverka med varandra.

Hävstängerna för utveckling finns i mellanrummen

Jag påstår att i mellanrummen, där det till synes inte finns något, finns allt. Vi ska samarbeta så lite som möjligt där det inte behövs för att kunna samarbeta så mycket vi kan där det verkligen krävs. Det handlar om att identifiera sina signifikanta mellanrum. Mellanrum som behöver fyllas med både mål och mening. När vi tänker på ledningsgruppsutveckling tänker många på gruppens eget inre liv – om roller och funktioner, om den egna verksamhetens uppdrag, om balansen mellan operativt och strategiskt perspektiv, etc. Det är gott och nödvändigt. Men varje ledningsgrupp behöver också identifiera sina signifikanta mellanrum, alltså vilka andra grupper man hänger samman med och hur man kan förbättra samarbetet med dessa. Detta borde vara en stående punkt ledningsgruppens agenda. Om den inte redan finns på din agenda så lägg till den på nästa ledningsgruppsmöte!
 

Avgörande för innovation

Horisontell samverkan över organisationsgränser är avgörande. Inte bara för integration utan också för innovation. Det är ofta i mellanrummet som behoven av och möjligheterna till innovationer blir som tydligast. Så om du vill skapa förutsättningar för innovation ska du identifiera och söka i dina signifikanta mellanrum.

Vad tänker du? Om du blir inspirerad eller nyfiken så får du gärna höra av dig.

/Jonas Janebrant, tf VD, MiL Institute

Strategi, vad är det egentligen?

Varför blir det ofta för lite strategiskt och för mycket operativt arbete i ledningsgrupper?
Passar jag som chef i strategiska situationer?
Hur fungerar hjärnan när det gäller långsiktighet och komplexa situationer?

MiL Institute bjöd in till fyra seminarier för att försöka ge klarhet i dessa frågeställningar. Gensvaret var stort, drygt 80 ledare från olika branscher deltog och fick möjlighet att fördjupa sin förståelse för dessa frågor samt utbyta erfarenheter.

Är de strategiska frågorna med på agendan?

Vi noterade att det fanns en enighet bland deltagarna kring knepigheten i att kontinuerligt få in strategiarbetet i ledningsgruppen. Varför är det så?

Delar av svaret på denna fråga ligger i chefernas behov av informationsutbyte och operativ samordning under mötena, behovet av bollplank kring akuta frågor samt svårigheter i att lämna sitt delområdesansvar för ett helhetsfokus. Chefer trivs också olika bra i strategiska diskussioner och ofta saknas ett relevant språk kring strategi och vad man menar med strategiskt ledarskap. Det kan också finnas en avsaknad av samsyn kring framtidsorienterade frågor och kritiska framgångsfaktorer vilket gör det svårare att på ett tillfredsställande vis arbeta med de strategiska frågorna.

Men också vår hjärna lurar oss

En del av svaret ligger också i att vi människor är lika i det avseendet att vår hjärna lurar oss att fokusera på det kortsiktiga och det enkla. Våra seminarier gav en välkommen inblick i hur våra hjärnor fungerar. Cheferna fick närmare kunskap om hjärnans belöningsstruktur, Striatum, och att vi genom denna får så kallade "belöningsduschar" som får oss att känna oss tillfreds. Det är Striatum som ger snabba belöningar när vi arbetar med det som är invant och tryggt, säkert och bekant.

I reptilhjärnan finns även Amygdala, som är hjärnans känslostruktur. Den reagerar med "fight-, flight- eller freeze-respons" vid det som är otryggt, osäkert och obekant. Inte lätt alltså – vi får belöningar när vi arbetar med det bekanta och ”bestraffningar” när vi närmar oss det obekanta. Inte så konstigt då att chefer ofta brottas med strategiska frågor som ju till sin natur ofta är osäkra, långsiktiga och komplexa,.

Tack och lov är vi utrustade med frontalloben, hjärnans smartaste del, men som också kräver mycket energi. Den hjälper oss att "känsloreglera" och att vara planerande, rationella, beräknande, framtidsorienterade och just strategiska.

Skapa rätt prestationsförutsättningar

Det förekom många diskussioner under seminarierna kring hur vi kan använda oss av frontalloben på bästa sätt. En intressant frågeställning var om cheferna gett sin frontallob rätt prestationsförutsättningar, det vill säga har man till exempel ätit, sovit, tagit pauser, inte blandat operativa och strategiska frågeställningar och inte lagt strategiska diskussioner sent på eftermiddag/kväll.

Det räcker inte heller med att tala om strategiska frågor ett par gånger per år, utan vi behöver låta det strategiska arbetet vävas in tydligare i vardagen så att de blir mer kontinuerligt och återkommande. Striatum gillar delmål, så vi behöver sätta delmål i riktning mot det långsiktiga målet. Allra helst bör vi göra något varje dag i riktning mot målet, så att vi får en "belöningsdusch" som håller motivation, energi och drivkraft igång hela tiden.

Tid för att tala om strategi

Vid vår avslutande utcheckning gav ledarna uttryck för att det varit inspirerande och lärorikt - och att man nu ska hem och arbeta vidare med detta i sin egen ledningsgrupp! Bland annat avsätta tid för att återkommande tala om strategi och ge frontalloben rätt prestationsförutsättningar. Även systematisera uppföljningsarbetet med fokus på lärande och ofta tala om kritiska framgångsfaktorer. Och på så vis utveckla ett gemensamt språk för vad man menar med strategi och strategiskt arbete. Vilket kommer att skapa en tydligare samsyn.

//Johanna Malmström, affärsutvecklare och seniorkonsult i MiL Institute

Välkommen att kontakta mig om du vill veta mer om hur MiL Institute arbetar med ledningsgruppsutveckling. Är du erfaren chef kan jag tipsa om MiLprogrammet för erfarna chefer som fokuserar bland annat på strategi och ledningsgruppsutveckling.